Krematorium Sihlfeld D, Krematorium i Zürich, Schweiz

Krematorium Sihlfeld D är en monumental kremeringsbyggnad på Sihlfelds begravningsplats i Zürich, dit en kastanjeallé leder från en fristående båge vid Albisriederstrasses ingång. Två sfinxer av Hans Markwalder vaktar portalen, och en mottagningsgård med vattenbassäng leder till entrétrappan. Den kvadratiska sorgesalen täcks av ett platt valv, med en portik på fyra pelare och en katafalk flankerad av två alabasterskålar.

År 1900 övertog Zürich det privata krematoriet Sihlfeld A och förband sig att bygga ett nytt med kolumbarium. Albert Froelich vann tävlingen 1906, men 1911 flyttade stadsrådet platsen nordväst om den gamla begravningsplatsen, där Sihlfeld D anlades från 1917. Krematoriet drevs 1915–1992 och ersattes av Nordheim; 1935 byggdes sidohallarna om till kolumbarium.

Väggarna i avskedssalen har ornamentala målningar och sgraffito-hörnbilder av Werner Büchli med motiv från livet efter döden. Ovanför huvudingången står på en läktare orgeln som 1914 byggdes av Carl Theodor Kuhn i Männedorf med 23 stämmor på två manualer och pedal; Kuhn byggde om den 1945 med mekanisk traktur och 25 klingande stämmor.

Byggnaden ligger på Sihlfeldkyrkogården, sektor D, längst framme vid en kastanjeallé som löper rakt från den fristående bågen vid ingången från Albisriederstrasse. Två sfinxer av Hans Markwalder vaktar portalen, och en mottagningsgård med vattenbassäng föregår yttertrappan. Krematoriet togs ur drift 1992 och används nu som begravningskapell.

Orgeln byggdes 1914 av Carl Theodor Kuhn i Männedorf som en pneumatisk orgel med 23 register på två manualer och pedal. 1945 byggde samma firma om den med mekanisk traktur och Barkermaskin, varefter den har 25 klingande register.