Chapter of Beromünster, Klosterkomplex in Beromünster, Schweiz

Beromünsterkapitlet är en klosterbyggnad som kontinuerligt har tjänat som plats för bön och religiöst gemenskapsliv. Dess strukturer kombinerar element från olika byggnadsperioder och visar både romanska och gotiska drag i stenarbetet och interiören.

Ett dokument från 1036, bevarat endast i en senare avskrift, nämner för första gången kanikgemenskapen vigd åt Sankt Mikael i Beromünster och pekar ut förfäderna till greve Ulrich av Lenzburg som grundare; kung Henrik III bekräftade 1045 i Solothurn dess ställning och jordinnehav. När Lenzburgätten dog ut 1173 gick huset till Kyburgarna och 1264 till Habsburgarna. När edsförbundet erövrade Habsburgarnas Aargau 1415 kom kapitlet och hela Michelsamt till Luzern, och adliga kaniker ersattes alltmer av söner till luzernska patricierfamiljer.

Namnet Beromünster kommer från latinets Monasterium Peronis, knutet till den legendariske grundaren, greve Bero av Aargau. Sedan Wessenbergkonkordatet 1806 är de 18 kanonikaten reserverade för äldre präster i de tyskspråkiga schweiziska stift. Kapitlet är den juridiska sätesorten för den schweiziska ståthållardömen av Heliga gravens orden, grundad 1950, och S:t Mikaelshelgedomen är dess ordenskyrka.

Kollegiatkomplexet ligger i Beromünsters historiska marknadscentrum norr om Luzern. Kyrkan, kyrkoskatten, stiftsbiblioteket, arkivet, prostgården och kanonikernas hus är registrerade som kulturminnen av nationell betydelse, så besöket koncentreras till kyrkan och de omgivande Stiftshäuser. Området ligger på den gamla bybebyggelsen Gunzwil, och marknadsorten växte upp kring klostret.

Sedan 1950 är Beromünster den juridiska säten för den schweiziska ståthållardömet inom Riddarorden av den Heliga graven i Jerusalem, och S:t Mikael är dess ordenskyrka. Valet påminde om kapitlets gamla band till det heliga landet: greve Ulrich IV av Lenzburg deltog i andra korståget 1147 och från 1500-talet vallfärdade kaniker till Jerusalem.