Saint Victor, Romansk kyrka i Poschiavo, Schweiz

Sankt Viktor är Poschiavos kollegiatkyrka: ett sengotiskt långhus med trappformade strävpelare och spetsbågiga fönster, förenat med ett romanskt stentorn vars översta våning har korsade bågar och målade urtavlor. Västportalen, skuren 1700, sitter under ett spröjsat rosettfönster; inne täcker ett ribbvalv långhuset och det polygonformade koret, med slutstenar som visar en stenbock, Poschiavos vapen, en rosett och en fågel.

Kyrkan påbörjades under 1100-talet och fick sitt romanska klocktorn under 1200-talets första hälft; 1497 byggde Andreas Bühler koret och 1503 välvde Sebold Westolf skeppet. Från 1547 delades S:t Victor med en protestantisk församling, ett bruk som upphörde genom påvebullan 1622 och «sacro macello poschiavino» 1623. Interiören gjordes om i barockstil 1653 och nygotik 1902–1903; restaureringar följde 1975, 1988–1989 och 2003.

Kyrkan är helgad åt Victor av Milano, Poschiavos skyddshelgon. Från 1547 användes den gemensamt av katoliker och protestanter, som höll gudstjänster vid olika tider och vände bänkarna mot altaret eller predikstolen; detta upphörde med reformertas utvisning 1623. En plakett minner om Edgar Aristide Maranta (1897–1975), en kapucin från Poschiavo som blev ärkebiskop av Dar es Salaam.

Kyrkan ligger i Poschiavos centrum, inte på en kulle, och nås till fots genom byns gränder. Västportalen med rektangulär inramning och blind kölbåge är huvudingången; den tvåvåniga sakristian och det romanska klocktornet ligger på södra sidan. Interiören smalnar av från väster mot öster, så långhuset är bredast vid ingången.

Skeppets valvstenar bär en skuren stenbock, Poschiavos vapen, en rosett och en fågel, påfågel eller svan; det tredje valvet har en inskrift som minner om byggmästaren. Orgeln, byggd 1889 av Friedrich Goll i Luzern och ombyggd 1991, bevarar snidade dörrar från omkring 1500 i lombardiska snidares stil, med sankt Bartholomeus, sankt Rochus och sankt Martin av Tours.