St. Albanbrücke, Bro i Basel-Stadt, Schweiz

St. Albanbrücke var en 250 m lång svetsad plattbalkbro över Rhen i Basel, vilande på två pelare med spännvidderna 57,5 m, 135 m och 57,5 m. Dess ortotropa brobana bar fyra 3 m körfält, två 2 m cykelfält och två 3 m gångbanor på 22 m bredd. Bron byggdes från juli 1953, öppnades 2 april 1955 och revs 1973; på dess norra landfäste står i dag Museum Tinguely.

Bron öppnades 1955 under Basels efterkrigstid av återuppbyggnad och expansion. Den byggdes för att möta stadens växande transportbehov när stadsområdet utvecklades.

På grund av sin lätta konstruktion fick bron snabbt smeknamnet Zitterbrücke ("skakande bron"). Invigningen den 18 och 19 juni 1955 firades med en folkfest. Bron har sedan rivits; på platsen för dess norra landfäste ligger i dag Museum Tinguely.

Bron finns inte längre: den revs 1973 och ersattes av den tiofiliga Schwarzwaldbrücke, som byggdes i gapet mellan Verbindungsbahnbrücke och den gamla St. Albanbrücke. På platsen för dess norra landfäste ligger i dag Museum Tinguely, så överfarten kan inte längre göras till fots eller med bil.

Den lätta konstruktionen gav den snabbt smeknamnet «Zitterbrücke», den darrande bron. Den var Schweiz första bro med ortotropisk brobaneplatta. På platsen för dess norra landfäste ligger i dag Museum Tinguely.