Lorraine railway viaduct, Järnvägsviadukt i Bern, Schweiz

Lorraine järnvägsviadukt är en 1 092 meter lång armerad betongkonstruktion som bär fyra spår av linjen Olten–Bern över Aare. Den består av fyra på varandra följande broar: 400 meter långa Talwegmuldeviadukten, 199 meter långa Lorraineplateauviadukten, 327 meter långa Aarebron med en 150 meter spännande huvudbåge och 199 meter långa Schützenmattviadukten.

Viadukten byggdes 1936–1941 av Schweizerische Bundesbahnen som en del av den fyrspåriga omläggningen av linjen Olten–Bern och ersatte Rote Brücke från 1858, som till slut inte fick trafikeras av två tåg samtidigt. Den 12 juni 1941 provbelastades bron med tjugo ånglok. Vid öppningen var den Schweiz längsta järnvägsbro; titeln gick 1969 till den 1 126 m långa Hardturmviadukt.

Järnvägens officiella namn på bron är helt enkelt Lorraine, utan ordet Viadukt; även stadsdelen på Aares norra strand heter så. Den parallella Lorraine vägbro, belägen uppströms, låter fotgängare följa den 327 meter långa Aarespannet. Anläggningen är registrerad som schweiziskt kulturminne av kantonal eller lokal betydelse.

Viadukten för Olten–Bernbanan över Aare strax norr om Berns station; en fönsterplats på den sträckan ger utsikt mot floden. Uppströms löper Lorraine vägbro parallellt, varifrån huvudbågen med 150 m spännvidd och 33 m resning syns. Anläggningen består av fyra broar i följd, från 400 m långa Talwegmuldeviadukten till 199 m långa Schützenmattviadukten.

Huvudspannet över Aare är en båge av armerad betong med 150 meters spännvidd och 33 meters pilhöjd, byggd på en fristående träform av tolv fackverksbalkar med 146 meters spännvidd. Den 12 juni 1941 placerades tjugo ånglok på bron som belastningsprov. År 1969 gick titeln som Schweiz längsta järnvägsbro till den 1 126 meter långa Hardturmviadukten.