Lobhörner, Bergstopp i Bernalperna, Bern, Schweiz

Lobhörner är en grupp taggiga toppar på kammen mellan Saxettal i norr och Soustal i söder i Berner Oberland. Gruppen består av två delar: Kleines Lobhorn på 2519 m och Grosses Lobhorn på 2566 m, den högsta toppen, som följs av fyra mindre spetsar. Deras form, som påminner om Dolomiterna, är ovanlig för regionen.

Den första dokumenterade bestigningen av Gross Lobhorn gjordes 1876 av Heinrich Dübi, Eduard och Max Müller samt Markus von Steiger. En tidigare klättring 1866 av Gottlieb Wyss anses möjlig men är inte bekräftad. Senare blev Lobhornhütte utgångspunkt för turer till topparna.

Namnet Lobhörner betecknar de två huvudtornen, lilla Lobhorn (2519 m) och stora Lobhorn (2566 m), som fyra mindre klipptänder ansluter till. Lobhornhütte nedanför kammen är utgångspunkt för turer i Saxettal och Soustal. Lilla Lobhorn nås till fots av vandrare, medan stora Lobhorn och de övriga tänderna kräver klättring.

Klättrare når Lobhörner från Sulwald via markerade stigar som passerar Lobhornhütte och leder till klätterområdena. Lederna är mest tillgängliga under varmare månader, eftersom snö gör stigarna svårare under kalla säsonger.

Lobhörnernas taggiga form är ovanlig för Berner Oberland och påminner om Dolomiterna. Gruppen delas i Kleines Lobhorn (2519 m), som vandrare når till fots, och Grosses Lobhorn (2566 m), den mest imposanta spetsen, följd av fyra mindre tänder. Endast Kleines Lobhorn är gångbart; resten kräver klättring.