Organo del monastero di Engelberg, Piporgel i benediktinkloster, Engelberg, Schweiz.

Huvudorgeln i Engelbergs kloster byggdes av Friedrich Goll 1876/1877 som opus 12 och står i Stiftskirche i benediktinabbotsklostret. Den har 137 register på fyra manualer och pedal med 9 097 pipor; den största mäter 9,06 meter, den minsta 5 mm. Alla verk utom Hauptwerk och Grosspedal är inneslutna i svällskåp, och spel- och registertrakturerna är elektriska.

Friedrich Goll byggde orgeln som sitt opus 12 1876/1877 med 50 stämmor på tre manualer och pedal, koniska lådor med Barker-spakar och ett svällverk. Åren 1924–1926 byggde Orgelbau Goll & Cie ut den till 134 stämmor, satte in ett nytt spelbord och rörpneumatik; kontraktet hade avsett 121 stämmor, och en Principal 8′ lades till senare av klangskäl. Orgelbau Graf AG restaurerade instrumentet 1992–1993 med ett nytt spelbord med setter och två nya pedalstämmor, vilket gav dagens 137 stämmor.

Organs 137 stämmor och 9 097 pipor omfattar den största pipan på 9,06 meter och den minsta på 5 mm. De stegvisa svällskåpen, varav några är dubbelt eller tredubbelt inneslutna, möjliggör en orkestral, steglös dynamik. Sex svällpedaler styr de pneumatiska kopplen, och stämmorna 50, 51 och 52 är byggda som genomgående tungor.

Huvudorgeln står i Stiftskirche i benediktinklosteret; samma kyrka rymmer också en mindre kororgel från 2007 med 26 register. Spelbordet har en elektronisk setter med 256 kombinationer och en sequencer. Sex svällpedaler styr de pneumatiska kopplen, och alla verk utom Hauptwerk och Grosspedal är inneslutna i svällskåp.

Den minsta pipan mäter bara 5 mm, den största 9,06 meter; tillsammans omfattar de 137 registren 9 097 pipor. Registerna 50, 51 och 52 är byggda som slående tungor, och sex svällpedaler styr de pneumatiska kopplen.