Forschungsreaktor Diorit, Arkitektonisk struktur i Würenlingen, Schweiz

Forschungsreaktor Diorit var en tungvattenreaktor för forskning vid Schweiziska federala institutet för reaktorforskning (EIR) i Würenlingen, kantonen Aargau. Tungvattnet tjänade både som moderator och kylmedel, och den ursprungliga reaktorn hade en termisk effekt på 20 MW. Dess 2 m långa bränslestavar, klädda i aluminium och nickel, tillverkades av AMF Atomics Canada Ltd; först användes naturligt uran, senare anrikat uran.

Diorit drevs av det schweiziska federala institutet för reaktorforskning (EIR) i Würenlingen från 1960 till 1977. Efter en incident 1967 där en bränslestav delvis smälte byttes reaktortanken ut och bränslet ändrades från naturligt uran till anrikat urandioxid, en konfiguration som kallades Diorit II. Driften upphörde 1977; nedmonteringen planerades i början av 1980-talet och beslutades 1994.

Reaktorns namn Diorit syftar på bergarten diorit. Tungt vatten användes både som moderator och kylmedel, en kombination med god neutronekonomi som teoretiskt lämpar sig för produktion av vapenplutonium. Diorit användes bara för civil forskning och något vapenplutonium utvanns aldrig ur den. Historikern Jürg Stüssi-Lauterburg visade med tidigare hemligstämplade mötesprotokoll att den schweiziska armén ändå såg reaktorn som skäl att betrakta Schweiz som en nukleär tröskelmakt.

Platsen ligger i Würenlingen och är inte längre tillgänglig för besökare eftersom anläggningen har demonterats helt. De som är intresserade av att lära sig om dess historia kan konsultera lokala museer eller historiska dokument i regionen.

Händelsen 1967 var en delvis smält bränslestav som förorenade reaktorhallen och höjde radioaktiviteten i floden Aare. Därefter måste hela det primära tungvattenkylsystemet saneras genom kemisk betning. Olyckan ledde till att reaktortanken byttes ut och att bränslet ändrades från naturligt till anrikat uran; den ombyggda anläggningen kallades Diorit II.