Fortifikation Bellinzona, Fästningskomplex i Bellinzona, Schweiz.

Fortifikation Bellinzona består av tre separata fästningsstrukturer - Castel Grande, Montebello och Sasso Corbaro - som står på olika kullar ovanför Ticino-floddalen och Alppassen. Var och en bevarar murar, torn och inre utrymmen som visar hur de byggdes för att kontrollera och försvara det omgivande territoriet.

De tre fästningarna började på 1200-talet för att bevaka viktiga handelsvägar och tillgången till San Gottardo-passet. Under flera århundraden utökades och förstärktes de för att behålla kontrollen över Alpregionen.

De tre slotten som utgör anläggningen – Castelgrande med Murata, Castello di Montebello och Castello di Sasso Corbaro – fick sin slutliga form av hertigarna av Milano. Namnet och rollen som dalavspärrning (Talsperre) kommer från Ticinodalens trånga passage, där passen Nufenen, Gotthard, Lukmanier, Greina, San Bernardino och San Jorio möts.

Befästningslinjen sträcker sig från Verzascadalen via Gordola, Magadino och Monte Ceneri till Camoghè och San Jorio-passet; Camorino-spärren tillkom på 1990-talet. Terrängen är brant och delvis skogbevuxen; stadiga skor är till nytta. Kehlkaserne och skyttegluggen i infanteriverket Gordola, på en kulle ovanför Gordola, renoverades 1996.

Hela komplexet fick status som UNESCO:s världsarv år 2000 för att vara ett av de mest kompletta exemplen på medeltida militär arkitektur i Alperna. Detta erkännande visar hur värdefulla dessa fästningar är som exempel på tidigare försvarstekniker.