Artilleriewerk Jaunpass, Militärt fort i Jaunpass, Bern, Schweiz

Artilleriewerk Jaunpass är en artilleriställning tillhörande Schweiz armé på Jaunpassets topp på 1509 m, som förbinder kantonen Fribourg med kantonen Bern. Den består av åtta 10,5 cm-kasematter, byggda som monoblock och kamouflerade som alpstugor på öppna alpängar. Fyra pjäser (A 1711–1714 Öst) står till höger om passvägen och fyra (A 1715–1718 Väst) till vänster, före och efter passhöjden mot Jaun. Varje bunker sköt autonomt och var kabelansluten till batteriets eldledningscentral; ställningarna var inte sammanbundna med tunnlar.

Från 1941 bildade bergsinfanteriregementet 7 stridsgruppen Jaun med uppgift att spärra Jaundalens axel från Broc och tillfarten över Euschelspasset. Befästningarna planerades av chefen för ingenjörtruppernas tekniska byrå, där trupperna utförde grävarbetet och civila företag sprängnings- och byggnadsarbetena; de åtta 10,5 cm-kasematterna numrerades A 1711 till A 1718, fyra öster och fyra väster om passvägen. Efter andra världskriget användes bunkrarna för skarpskjutningsövningar, och 2001 förvärvade föreningen för artillerister och trainsoldater i Sense-distriktet två av de åtta anläggningarna.

De åtta kanonbunkrarna var kamouflerade som alpstugor och står öppet på alpängarna, fyra öster (A 1711–1714) och fyra väster (A 1715–1718) om passvägen. Efter kriget användes de för skarpskjutningsövningar i förband, eftersom de flesta anläggningarna kring Thunsjön låg i bostadsområden. År 2001 förvärvade föreningen för artillerister och trainsoldater i Sense-distriktet två av de åtta bunkrarna.

De åtta kanonbunkrarna står öppet på alpängarna på båda sidor om passvägen, fyra öster (A 1711–1714) och fyra väster (A 1715–1718) om passhöjden mot Jaun. De är inte sammanbundna med tunnlar, så ett besök innebär att gå mellan separata anläggningar. Anläggningen ligger på Jaunpasset på 1509 m och nås via väg från Boltigen eller Charmey.

De åtta kasematterna var kamouflerade som alpstugor och stod öppet på alpängarna, fyra öster om passvägen (A 1711–1714) och fyra väster (A 1715–1718). Varje kanonställning sköt självständigt och var via kabel förbunden med batteriets eldledningscentral; något tunnelsystem mellan ställningarna fanns inte. År 2001 förvärvade föreningen för artillerister och tågsoldater i Sense-distriktet två av de åtta bunkrarna.