Giétroz Glacier, Dalglaciär i Valais, Schweiz

Giétro-glaciären är en 4,45 km lång dalglaciär på norra sidan av Penninska alperna i Valais, i övre Bagnesdalen söder om Martigny och Verbier. Den får sin is från snöfälten vid La Ruinette (3 875 m) och Mont Blanc de Cheilon (3 870 m), rinner norrut längs Mont Rouge du Giétro och böjer västerut mellan Le Pleureur och Mont Rouge. Sista kilometern faller 40 % och genomkorsas av många sprickor ned till omkring 2 750 m ovanför sjön Mauvoisin.

Under lilla istiden nådde glaciären ner till platsen för dagens Mauvoisindamm och dämde upp Dranse; sjöarnas plötsliga genombrott kallades canonnades du Giétroz. Den 25 maj 1595 dödade en flodvåg 140 personer och förstörde omkring 500 hus. År 1818 var sjön 3,5 km lång och 60 m djup; ingenjören Ignaz Venetz lät borra en 198 m lång tunnel genom isen, men isdammen brast den 16 juni klockan 16.30, 20 miljoner m³ frigjordes och 34 till 44 personer dog. Geologer på 1800-talet såg händelsen som ett grundläggande fall inom glaciologin.

Ordet giétro (eller giétroz, uttalat »dzyètre«) är i valaiserdialekten ett appellativ som betyder »chalet« eller »skydd«, av latinets jacitum, »härbärge«, som också gav jetty, giète och zite. Lokalbefolkningen kallade utbrottet 1818 för »avallo«.

Att nå glaciären kräver bergsvandring och rätt utrustning, eftersom terrängen är brant och förhållandena kan ändras snabbt. Sommarmånaderna erbjuder de säkraste och klaraste vyerna av isen, men besökare bör vara beredda på plötsliga väderförändringar.

Ordet giétro, uttalat "dzyètre", är i valaisdialekten ett vanligt ord för "chalet" eller "skydd", av latinets jacitum. Invånarna i Bagnesdalen som talade patois kallade händelsen 1818 för en "avallo". För många geologer på 1800-talet hör denna olycka och de analyser den ledde till till glaciologins grundvalar.