Klosterkyrkan i Sankt Gallen, Klosterkatedral i Sankt Gallen, Schweiz

S:t Gallen-katedralen är en senbarock kyrka i Sankt Gallen, Schweiz, uppförd 1755–1766. Östfasaden flankeras av två 68 meter höga torn med urtavlor och gröna kopparlökar; det ljusa långhuset har rött tegeltak och höga välvda fönster. Inuti förbinder en rotunda långhus och kor, och takfreskerna ramas in av ljusgrön och rosa stuck.

Den nuvarande kyrkan påbörjades 1755 under furstabboten Cölestin Gugger von Staudach: Peter Thumb byggde långhuset och rotundan efter ritningar av Gabriel Loser och Johann Caspar Bagnato, grundstenen lades 1756 och kyrkan invigdes 1760. Koret tillkom från 1760 under Johann Michael Beer von Bildstein och tornen fullbordades 1766. Takmålningarna är av Joseph Wannenmacher; interiören återställdes till sitt ursprungliga skick 1962–67.

Kyrkan är katedral för stiftet Sankt Gallen, inrättat 1847, och tjänar också som församlingskyrka för domförsamlingen. Den fullständiga invigningen är tillägnad helgonen Gallus och Otmar: Gallus, den irländska munken som byggde sin eremitboning här 612, och Otmar, klostrets första abbot från 719. De dubbla korstolarna med reliefer ur den helige Benedikts liv är utförda av Joseph Anton Feuchtmayer.

Byggnaden öppnar sina dörrar under dagen för besökare som vill utforska interiören och nå galleriet. Guidade turer ger insikt i arkitekturen och förklarar detaljer i stuckaturen i koret och altarområdet.

Södra altaret rymmer en klocka som enligt traditionen fördes med av sankt Gall från Irland, en av de tre äldsta bevarade klockorna i Europa. De nio klockorna är fördelade mellan tornen: sju mindre i södra tornet, de två bourdonklockorna i norra tornet och ytterligare två i tornens lanterniner.