Engelberg Abbey, Benediktinkloster i Engelberg, Schweiz

Engelbergs kloster är ett benediktinkloster vars vitputsade och gråtakade längor trappar sig uppför en snötäckt sluttning. Kyrkan har ett brant, mörkgrått valmat tak; vid dess vänstra ände reser sig ett fyrkantigt torn med grön lökkupol, urtavla och liten lanternin. Inne ramar högaltaret in en målning av figurer i moln mot rödbrun himmel i vit marmor med röda ådror, flankerad av två vridna kolonner med förgyllda kapitäl och krönt av en oval blå klocka med gyllene siffror.

Klostret grundades 1120 och formade regionen i århundraden. En stor brand 1729 förstörde de ursprungliga strukturerna, vilket ledde till en fullständig barockombyggnad som gav det dess nuvarande utseende.

Klostrets namn står i grundningsdokumenten som Mons Angelorum, «änglarnas berg», som dalens namn Engelberg kommer från. Sedan 1851 driver Stiftsschule ett internat på abbotens uppdrag med tvåspråkig matura (tyska/engelska) och International Baccalaureate. År 2025 hade konventet 17 medlemmar.

Klostret ligger på sluttningen ovanför byn Engelberg; den barocka kyrkan och de sammanbyggda klosterflyglarna ligger kring gården och kyrkan nås inifrån anläggningen. Det är ett aktivt benediktinkloster med internatskola, så delar av byggnaderna är stängda för besökare. I kyrkan, som återuppfördes 1730–1737, finns huvudorgeln med 137 register och klockorna som Emil Eschmann göts 1964.

Klostret driver sitt eget vattenkraftverk för att täcka komplexets energibehov. Denna självförsörjning speglar hur samfundet har upprätthållit sig genom århundraden samtidigt som det omfamnar modern teknik.