Collégiale de Neuchâtel, Kyrka i Neuchâtel, Schweiz

Collégiale de Neuchâtel är en treskeppig basilika med två torn, ett korsningstorn med egna fönster och ett tak av färgade glaserade tegelpannor. Bygget började omkring 1190 i rhensk romansk stil; de övre delarna och den bevarade gotiska korsgången i norr är senare. Södra tornet är från andra halvan av 1200-talet, norra tornet från 1867–1870.

Bygget inleddes omkring 1190 på initiativ av greve Ulrich II och hans hustru Berthe, först med kor, absid, nedre tvärskepp och östra travéer; skeppets västgavel och portalen fullbordades omkring 1270-1280. Byggnaden förenar rhensk romansk stil med burgundiska former som glaserat tegeltak, medan de övre delarna och korsgången är gotiska. År 1530 röstade borgarnas majoritet under Guillaume Farel för reformationen och kollegiatkapitlet upphävdes.

Cenotafiet över grevarna av Neuchâtel står i koret och byggdes 1372 av greve Ludvig av Neuchâtel för sin familj. Det rymmer 14 polykroma statyer och en femtonde monokrom: Ludvig omges av sina tre successiva hustrur, och den vänstra grevinnan saknar hakband. Nära ligger två upphöjda liggande figurer, troligen hans föräldrar Rudolf IV och Eleonore av Savojen. Fyra rustade riddare, förmodligen hans tre söner och svärson, flankerar sidorna.

Kyrkan är tillgänglig till fots, och besökare kan enkelt hitta huvudingången med det stora rosettfönstret som orienteringspunkt. Den inre layouten är enkel att navigera, även om vissa områden som kordelen kan ha begränsad tillgång under gudstjänster.

De fyra klockorna är fördelade på båda tornen: de tre historiska klockorna hänger i södra tornet, medan den näst minsta (ges3) göts till 400-årsjubileet av reformationen i Neuchâtel och hängdes i norra tornet, som byggdes först 1870 och dittills inte hade haft någon klocka.