St. Beatus Caves, Grottsystem i Beatenberg, Schweiz.

Sankt Beatus grottor är ett system av droppstensgrottor under Beatenberg vid Thunsjöns norra strand. Den iordningställda och upplysta delen går omkring 1 km in i Niederhornmassivet och övervinner 87 m höjdskillnad, förbi salar med stalaktiter och stalagmiter, underjordiska sjöar och vattenfall. Omkring 14 km av det förgrenade nätet är utforskat; den första kilometern öppnades för besökare 1903–1904.

Fram till reformationen fanns i grottan ett pilgrimskapell helgat åt sankt Beatus, underställt klostret i Interlaken. År 1528 lät Berns regering riva kapellet och mura igen grottöppningen för att stoppa pilgrimsfärderna; katoliker från Unterwalden bröt upp muren igen, och detta upprepades flera gånger. Åren 1534–1535 lät Bern bygga en reformert kyrka på Beatenberg som motvikt till kulten. Den första kilometern byggdes ut för besökare 1903–1904, och Franz Knuchel inledde den moderna utforskningen efter andra världskriget.

Grottorna har sitt namn efter Sankt Beatus, vars grav och en kopia av hans cell syns vid ingången. Fram till reformationen fanns ett pilgrimskapell till hans ära inne i grottan, underställt klostret i Interlaken; Berns regering lät riva det 1528 och mura igen ingången, men katolska pilgrimer från Unterwalden bröt upp muren, och igenmurning och uppbrytning upprepades flera gånger.

Grottan håller svala temperaturer året runt, så varma kläder och stadiga skor är nödvändiga för besöket. Den tillgängliga delen är välunderhållen med tydliga stigar, även om vissa avsnitt kan vara branta och kräva försiktiga steg.

Naturliga vattenfall störtar nerför bergssidan vid grottans ingång och leder besökare över flera små broar innan de når grottmynningen. Denna vattenfallsmiljö gör själva ankomsten till en del av upplevelsen.