Berninapass, Bergspass i Graubünden, Schweiz.

Berninapasset är ett alpint bergspass i Berninagruppen i den schweiziska kantonen Graubünden som förbinder Engadindalen med Val Poschiavo. Passvägen når 2 327 meter vid sitt högsta punkt, medan Berninabanan korsar passet något lägre vid Ospizio Bernina, 2 253 meter. Banan är en adhesionsbana, inte en kuggstångsbana, och är Europas högsta adhesionsjärnväg.

Under medeltiden användes passet som handelsväg; 1410 kom samhällen norr och söder om passet överens om att underhålla stigen tillsammans. 1512 korsade de tre förbunden och deras schweiziska allierade Berninapasset för att invadera Valtellina. Vägbygget började 1842 under ingenjören Rudolf Albertini från Zuoz och avslutades 1865, då ett härbärge öppnade på 2 307 m.

Passet utgör gränsen mellan det rätoromanska och det italienska språkområdet. Berninabanan, elektrifierad och meterspårig sedan de första delsträckorna 1908, korsar passet sedan 1910 och vintertid sedan 1913. Linjen följer till stor del den gamla Bernina-västliga rutten, och hospitset Ospizio Bernina tog emot resenärerna på den gamla mulåsnevägen.

Passvägen påbörjades 1842 och fullbordades 1865 och hålls öppen året runt sedan 1965, trots att snö ligger på passet omkring åtta månader om året. Vägens högsta punkt ligger på 2327 m, något öster om hospitset på 2307 m. Järnvägen korsar passet lägre, på 2253 m vid Ospizio Bernina.

Passet ligger på vattendelaren mellan Svarta havet och Adriatiska havet: Lej Nair rinner norrut via Berninabach till Inn, medan Lago Bianco rinner söderut via Acqua da Pila och Poschiavino till Po. Här går gränsen mellan det rätoromanska och det italienska språkområdet. Dammar vid Lago Biancos båda ändar håller cirka 18 miljoner kubikmeter för vattenkraft.