Hallwilersee, Sjö i Aargau och Luzern, Schweiz.

Hallwilersee är 8,4 km lång, som mest 1,5 km bred och 47 m djup, med en yta på 10,3 km², varav fem sjättedelar i Aargau och en sjättedel i kantonen Luzern. Aabach är dess huvudtillflöde och utflöde. Vass kantas delar av stranden, små båtar rör sig på vattnet och bortom den motsatta stranden reser sig en snötäckt bergskedja.

Sjön bildades under Würmglaciationen när en ändmorän dämde upp dalen. Omkring 1300 hade den flera namn, bland annat Halwiler se och lacus de Seingen, innan namnet efter fogdarna av Hallwyl slog igenom; de hade fiskeri- och sjöfartsrättigheter och deras domstol hölls i Birrwil, Beinwil am See, Mosen och Seengen. Sjön blev allmänt tillgänglig först 1859.

Sjöns namn kommer från herrarna av Hallwyl, som hade fiskeri- och sjöfartsrättigheter och lägre domsrätt över vattnet; deras sjörätt hölls vid stranden i Birrwil, Beinwil am See, Mosen och Seengen, och från 1429 gick hälften av böterna till fiskarna. Deras vallgravsomgivna slott Hallwyl ligger på en ö i Aabach, ungefär en kilometer norr om sjön, inte i sjön.

En 22 kilometer lång stig går runt hela sjön, men cykling är förbjuden där. Seetalbahn (Lenzburg–Luzern) löper längs hela västra stranden, medan den östra betjänas av busslinjer. På sommaren trafikerar sjöns rederi båtar; kalla vintrar kan sjön frysa.

Den 17 september 1938 satte sir Malcolm Campbell med sin egenbyggda racingbåt Blue Bird K3 ett världsrekord på vatten på 210,66 km/h på Hallwilersee. Sjön var öppen för allmänheten först från 1859, och sedan 1883 löpte Seetalbahn längs västra stranden.