Jungfrau, topp i Bernalperna, Schweiz

Jungfrau når 4 158 m på gränsen mellan kantonerna Bern (Lauterbrunnen) och Valais (Fieschertal) och är efter Finsteraarhorn och Aletschhorn Bernalpernas tredje högsta topp. Tillsammans med Mönch och Eiger bildar den en 10 km lång vägg ovanför dalarna Lauterbrunnen och Grindelwald. De högre delarna och västsidan består av kristallin gnejs och glimmerskiffer, nordvästväggen av jura- och kritasedimentära bergarter som skjutits upp över urberget.

Johann Rudolf och Hieronymus Meyer från Aarau nådde toppen den 3 augusti 1811 tillsammans med valaisiska gemsjägarna Alois Volken och Joseph Bortis, efter att ha gått över Beichpasset och Lötschenlücke norrifrån. En direkt väg över nordsidan öppnades först 1865. Jungfraubanan, som planerats ända till strax under toppen, fullbordades 1912 bara fram till Jungfraujoch-sadeln.

Namnet kommer troligen från Jungfrauenberg, det gamla namnet på Wengernalp, ängen framför nordväggen som tillhörde nunnorna i Interlakens kloster. Toppen romantiserades som gudinna i litteraturen och efter bestigningen 1811 kallades den skämtsamt "Madame Meyer". Schiller nämner den i Wilhelm Tell (1804) och Byron förlägger scener i Manfred (1817) till massivet.

Jungfraubahn, som ursprungligen planerades under toppen, fullbordades 1912 bara fram till Jungfraujoch-sadeln på 3 454 m, dit man kommer från Kleine Scheidegg. Normalvägen till toppen utgår från Mönchsjochhütte (3 657 m) och tar 4–5 timmar via Rottalsattel och sydostkammen.

Namnet kommer troligen från Wengernalp, ängen framför nordväggen, kallad Jungfrauenberg efter nunnorna i Interlakens kloster som ägde den. Efter förstabestigningen 1811 kallades den orörda toppen skämtsamt "Madame Meyer".