Cape Bonavista Light, Historisk fyr i Newfoundland och Labrador, Kanada

Cape Bonavista Light är en tvåvånings träbyggnad med kvadratisk plan (9 × 9 m), uppförd kring ett 9 m högt cylindriskt stentorn med galleri och lanterna. Fasaden är målad i vertikala röda och vita ränder. Ett tvåvånings fyrvaktarhus med mansardtak, tillagt 1885, är förbundet med fyren via en täckt gång.

Byggd mellan 1841 och 1843 för att markera inloppen till Bonavista- och Trinitybukterna och leda sjöfarare mot Labrador, är den Newfoundlands fjärde äldsta fyr. De första lamporna och reflektorerna kom från den skotska fyren Bell Rock; Robert Oke, den newfoundlandiska fyrväsendets första chefsinspektör, installerade den utrustningen och senare det katoptriska systemet från Isle of May. 1962 släcktes ljuset och ersattes av ett elektriskt ljus på ett närbeläget stålskellettorn.

Fyren har varit ett provinsmuseum sedan 1970-talet och återställdes till utseendet före 1870. Inomhus finns möbler och föremål från den tiden, samt utställningar om tunnbinderi, fiske, val- och säljakt och Cape Bonavistas ekologiska historia. Det sällsynta katoptriska systemet med Argand-oljelampor och paraboliska speglar av polerat silver visas också.

Fyren ligger vid vägens slut på Cape Bonavista; museet håller till i byggnaden från 1843, medan det automatiska ljuset sedan 1966 kommer från stålskellettornet intill. Från galleriet kan man spana efter valar, isberg och lunnefåglar. Stigarna på udden är ojämna och blåsiga, så bär stadiga skor.

Den utställda ljusapparaten är ett katoptriskt system med Argand-oljelampor och paraboliska speglar av polerat silver, inte en Stephenson-reflektor. Den kom från Isle of May i Skottland och installerades på Cape Bonavista av Robert Oke, den första chefsinspektören för Newfoundlands fyrväsende.