Bank of Upper Canada Building, Nationellt historiskt område i Toronto, Kanada

Bank of Upper Canada-byggnaden är en trevånings kalkstensbyggnad på Adelaide Street East 252, med en symmetrisk nyklassisk fasad av grovt skiktad ljusbrun sten ovanför en upphöjd bas. Den centrala entrén har en utskjutande portik med fyra kolonner på höga baser, en balkong med svart metallräcke och en indragen rundbågad dörr med överljus. Det grå skiffertaket har en central gavelformad takkupa och två takkupor med frontoner på var sida. Formgivningen tillskrivs William Warren Baldwin, möjligen Francis Hall; den doriska portiken tillkom 1843 genom John George Howard.

Banken öppnade 1821 i en närliggande butik och flyttade 1827 in i denna byggnad, då en av få stenbyggnader i York. Under upproret 1837 marscherade William Lyon Mackenzies reformister längs Yonge Street för att ta guldet som förvarades här, men misslyckades. Banken gick i konkurs 1866 och sattes under tvångsförvaltning; fastigheten såldes 1870 till De La Salle-bröderna, som 1871 byggde en romersk-katolsk pojkskola intill.

Byggnaden visar tidig kanadensisk bankdesign genom parade kolonner och en upphöjd entrépodium som speglade institutionens betydelse. Dessa drag var typiska för finansbyggnader som skulle förmedla säkerhet och pålitlighet till besökare.

Byggnaden ligger på Adelaide Street East i Torontos Old Town och är lätt att känna igen från gatan. Eftersom den nu inhyser kommersiella kontor bör besökare kontrollera tillgängligheten före besöket.

Under upproret 1837 marscherade William Lyon Mackenzie och reformisterna längs Yonge Street för att ta guldet som förvarades i banken; attacken misslyckades. Byggnaden anses dessutom vara den troligen äldsta bevarade byggnad som uppförts som bank i Kanada.