Saint Sophia Church, Byzantinsk kyrkobyggnad i Oborishte-distriktet, Sofia, Bulgarien

Sofia kyrka är en korsformad basilika i rött tegel: mittskeppet är 7,70 m brett, de två sidoskeppen 4,30 m och tvärskeppet 23 m långt; mittskeppet når 16,10 m och kupolen 19,75 m. Total längd är 46,45 m och bredd 20,20 m. Fasaden har ett runt fönster till höger och välvda fönster med spröjsverk; inne ramar tegelbågar och tunnvalv in en träikonostas. Klockan hänger i ett sekelgammalt träd i trädgården.

Den nuvarande korsformade basilikan tillskrivs Justinianus I:s regeringstid (527–565), men 1900-talsforskare föreslog också Marcianus eller Leo I. Den står över minst fyra tidigare kyrkor, den första ett martyrium uppfört efter ediktet i Milano med ett altare daterat till mitten av 300-talet. Efter den osmanska erövringen blev den moské, restaurerades av Siyavush Pasha och övergavs efter jordbävningarna 1818 och 1858.

Namnet kommer från den Heliga Visheten, ett av den unge Jesus Kristus namn, som i Hagia Sofia i Konstantinopel. Den första skriftliga förekomsten finns i en evangelieanteckning från 1329, och på 1300-talet antog staden själv namnet Sofia. Ikonerna visar Sofia som Kristus Emmanuel, en ung Kristus sittande på en regnbåge.

Besökare kan komma åt både kyrkans huvudutrymme och den underjordiska nivån där forntida gravar och arkeologiska lämningar visas. Båda områdena är sammanhängande och kan utforskas tillsammans under ett enda besök.

Byggnaden tjänade helt olika syften under århundradena, fungerade som moské under den osmanska ockupationen och senare som utkikstorn för brandkåren på 1800-talet. Denna skiftande användning visar hur anpassningsbar och hållbar strukturen visade sig vara.