Château de Fayenbois, Renessansslott i Jupille-sur-Meuse, Belgien

Château de Fayenbois är det bevarade herrgårdshuset i ett 1625 uppfört slott i Maasstil, byggt av rött tegel med horisontella kalkstensband och en rektangulär plan på cirka 22,5 gånger 13,5 meter. Ett runt tegeltorn med sexkantig spira rymmer entrédörren, och en fast bro från 1830 korsar den igenfyllda vallgraven. Det branta skiffertaket har takkupor och ett smalt hörntorn.

1619 pantsatte furstbiskop Ferdinand av Bayern herrskapen Jupille, Bellaire och Queue-du-Bois till Guillaume Fayen, nyåtervänd från Rom; han lät från 1625 uppföra slottet i en stil nära Curtiuspalatset och gav det sitt namn. Därefter gick det genom familjerna Nivolara (1681), Balthasar (1713), van der Heyden de Bilsa (1726), de Rosen (1732), de Thiriart (1818), de la Roussellière (1838) och Sepulchre. Taket rasade delvis in 1971; 1972 köpte Jupille ruinen för en miljon belgiska franc och Liège restaurerade den 1993–2000.

Namnet Fayenbois kommer från Guillaume Fayen, som den 18 november 1619 erhöll herrskapen Jupille, Bellaire och Queue-du-Bois och gav sitt namn åt slottet och kvarteret; på vallonska heter det Fayin-Bwès. Ingångsdörren sitter i ett runt trapptorn med sexkantig spira, och den klassicistiska portalen är från andra halvan av 1700-talet.

Slottet fungerar nu som äldreboendet La Clairière de Fayenbois och är inte öppet för vanliga besök. Besökare kan se byggnaden från utsidan och promenera runt omgivningarna.

Den fasta bron från 1830 ersatte en vindbro över den igenfyllda vallgraven, och dess plan påminner ännu om det kärntorn som stod här före 1625. I parken som Amédé de la Rousselière anlade 1830 i engelsk landskapsstil spänner två små broar över Ruisseau du Fond de Holleux, och en båge av rå kalkstensblock kröns av ruinen efter ett nygotiskt kapell.