Sint-Pieterskerk, Kyrka i Lubbeek, Belgien

Sint-Pieterskerk i Pellenberg, Lubbeek kommun, har ett senromanskt västtorn från omkring 1200 byggt i omväxlande band av vit kalksten och brun järnsandsten. Långhuset återuppfördes i klassicistisk stil omkring 1780 i tegel och kalksten, med ett portvalv i blåsten, rundbågiga fönster och en polygonal absid. Tornets översta våning och skifferhuven härrör från tiden efter första världskriget.

I Pellenberg fanns en romansk kyrka omkring 1200, av vilken endast västtornet återstår. Skeppet byggdes upp igen i klassicism omkring 1780. Tornets översta våning och skiffer-spiran härrör från tiden efter skadorna i första världskriget. Platsen härjades upprepade gånger av krig, bland annat 1635 under fransk-spanska kriget, eftersom tornet stod på Hagelands högsta punkt.

Kyrkan är tillägnad Sankt Peter och speglar den katolska tro som format Lubbeek i århundraden. Folk samlas fortfarande här på söndagar och vid särskilda tillfällen som dop och bröllop, och håller traditioner levande som förenat generationer med denna byggnad.

Kyrkan ligger centralt vid Sint-Pietersplein i Lubbeek och är lätt att nå till fots eller med bil. Den är vanligtvis öppen under söndagsgudstjänster och särskilda tillfällen, och byggnaden är väl underhållen, vilket gör att besökare kan utforska platsens långa historia i lugn omgivning.

Inne finns en orgel som är skyddad som monument sedan 7 oktober 1981. Kyrkan förvarade en gång gravstenen över Renier, herre till Udekem, Pellenberg och Lubbeek, död 1250, och hans hustru Laurette de Perwez, död 1254; en teckning från 1602 av en notarie i Leuven visar riddaren liggande med knäppta händer, skölden med Udekem-vapnet på vänster arm, hjälmen och handsken vid hans fötter och Laurette vid hans sida i en mantel med hermelinskrage.