Palais des Beaux Arts de Charleroi, Museum och teaterkomplex i Charleroi, Belgien.

Palais des Beaux-Arts är en byggnad från 1957 av arkitekten Joseph André, med en lätt krökt fasad där sju dörrar leder in till en vestibul på 18 gånger 17 meter. Bortom den öppnar en rotunda med åtta kolonner i svart marmor mot salen med 1 800 platser, vars väggar och balustrader är av trä och golv och stolar av rött sammet. Scenen är 20 meter bred och 28 meter djup under ett tekniskt tak på 23 meter.

Byggnaden öppnade 1957, ritad av arkitekten Joseph André, och ersatte det tidigare Théâtre des Variétés som hade varit i drift sedan 1901. Uppförandet innebar en modernisering av stadens kulturella lokaler.

Salen utformades för lyriska föreställningar, men scenöppningen och orkesterdiket visade sig vara för små i bruk. Från 1958 till 1979 hölls Cercle artistique et littéraire de Charlerois årliga utställningar här. I entréhallen står Marino Marinis skulptur Il Miracolo, flankerad av reliefer av André Hupet och Alphonse Darville.

Huvudentrén vid place du Manège leder in i en vestibul på 18 gånger 17 meter; en rotunda med åtta kolonner av svart marmor förbinder sedan alla nivåer i teatersalen, utställningssalarna och brasseriet. Utrymmet «La Réserve» i källaren har en egen ingång utifrån. Eftersom marken sluttar ned mot Lodelinsartbäckenet på baksidan ger Lhoas & Lhoas tillbyggnad med sin glas- och stålfasad en andra offentlig ingång.

Danslokalen La Réserve i källaren drevs av Herman Bernard, son till Gustave Bernard som köpte Variétés-teatern omkring 1919. Dansgolvet bestod från början av ett upplyst glasgolv, och rummet nås via en egen ytteringång utan att man passerar huvudhallen.