Steen der Zeven Heerlijkheden, Historisk gränsmarkör i Lommel, Belgien

Steen der Zeven Heerlijkheden är en upprättstående gränssten av blekt grågrön sten, ungefär rektangulär med rundad, ojämn topp och något oregelbundna sidor som smalnar av uppåt. Den grova ytan har en svag vertikal spricka på framsidan och grönaktig missfärgning nära basen. Den står i gräs med utspridda fallna löv, cirka 100 meter norr om byn Blauwe Kei, på gränsen mellan Lommel och Mol.

Stenen uppfördes 1648 för att markera gränser mellan sju territorier under en tid av stora territoriella omstruktureringar i Nederländerna. Efter gränsjusteringar 1843 hamnade den helt inom belgiskt territorium.

Namnet Schoongars kommer från "schoon gras", fint gräs eller en vacker äng, och skrevs i många former under århundradena. Sedan freden i Münster 1648 förenade platsen de sju herrskapen: Bergeijk och Lommel i Republiken Förenade Nederländerna, Balen, Dessel, Mol och Postel i Spanska Nederländerna samt Luyksgestel i furstbiskopsdömet Liège. Folksägner berättade att blod kom ut ur stenen om man stack en nål eller knappnål i den.

Stenen står i gräset omkring hundra meter norr om byn Blauwe Kei, vid gränsen mellan provinserna Limburg och Antwerpen. Man tar sig dit till fots; den gräsbevuxna marken runt om kan vara ojämn, så stadiga skor är bra. Fallna löv samt en bänk och en trädstam i närheten visar platsen.

Stenen förväxlades länge med den närbelägna Blauwe Kei, en gränssten mellan Mol och Postel, sedan en felaktig beteckning på en karta av Philippe Vandermaelen upprepats av historiker som Petrus Panken. 1981, efter att ha grävts fram och renoverats, stals den av invånarna i byn Blauwe Kei. Folksägner gjorde gällande att blod trängde fram om man stack den med en nål.