Couvent des Guillemins de Liège, Kloster i Liège, Belgien

Guillemins kloster var ett muromgärdat klosterkomplex i Liège, norr om Place de Bronckart, centrerat kring en hög stenkyrka med mörkt skiffertak och en smal spira krönt av ett kors. Bakom kyrkan stod ett högre fyrkantigt torn med spetsigt tak, och rödbruna byggnader samlades till vänster och bakom. En låg ringmur omslöt gårdar och köksträdgårdar, med en port i den främre muren.

Griseal de Bierset grundade mellan 1246 och 1280 ett hospis för åtta sjuka präster nära Sainte-Véronique. År 1287 installerade biskop Jean de Flandre benediktinska guilleminer från Bernardfagne där, och huset blev ett priorat. Det kallades maison de la Motte från 1328 till 1638 och fick 1365 inkomsterna från Sainte-Véronique av furstbiskop Jean d'Arckel, vars hjärta länge förvarades i ett blykärl vid korets ingång.

Namnet påminner om guillemiterna, en religiös gemenskap som formade detta område i århundraden. Munkarna satte sin prägel på grannskapets organisation och dagliga rytmer över generationer.

Platsen nås nu via järnvägsstationen Liège-Guillemins, som byggdes på det före detta klosterområdet. Lite av de ursprungliga strukturerna finns kvar idag, så besökare bör anpassa förväntningarna på vad som kan ses.

Klostret stod på en kulle bildad av jord som grävts ut ur dammen kring herrgården. Vattnet från höjden, särskilt bäckarna Bois-d'Avroy och Bois-l'Évêque, fortsatte att förse vallgraven, och 1319 fick bröderna ett dokument från Avroys domstol om rätten att använda detta vatten.