Kasteel Sipernau, Slott i Elen, Dilsen-Stokkem, Belgien

Kasteel Sipernau i Elen, Dilsen-Stokkem, är en lång tvåvåningsbyggnad i tegel med fönsterinfattningar av grå sten, uppförd i tidig engelsk nygotik av baron Thomas Cornelius van der Marck (1705-1744). Ett fyrkantigt krenelerat tegeltorn flankerar mittpartiet, som under en liten prydnadsgavel bär en rund urtavla; ovanför entrén skjuter en stenbalkong ut och i högra änden reser sig en smal spets. Riddaren Théodore Olislagers de Sipernau (1787-1861) lät bygga till en våning och tornet.

Sipernau var ett mycket gammalt förläning som går tillbaka till en domän från merovingertiden på 700-talet; slottet nämns redan 1179 och namnet Sipernau förekommer 1259. På 1100-talet innehades det av Heylissems kloster, därefter som loonskt förläning av familjerna del Wege, van Mopertingen, de Rhoe (1510), van der Heyden (1710), van der Marck van Leur (1729) och de Lilien (1789). Baron Thomas Cornelius van der Marck (1705-1744) gav det dess nuvarande 1700-talsform, ett tidigt exempel på nygotik i engelsk stil; riddaren Théodore Olislagers de Sipernau (1787-1861) lät bygga till en våning och tornet. Sedan 2005 är slottet, tjänstebyggnaderna och gården skyddade som monument.

Namnet Sipernau förekommer i dokument från 1259, medan slottet nämns redan 1179. Under 1400- och 1500-talen beboddes det av riddaren Adam van Mopertingen. Sedan 2005 är slottet, dess ekonomibyggnader och gården skyddade som monument.

Slottet ligger i Elen, en by i Dilsen-Stokkem i belgiska Limburg, på den flacka Maasland-slätten. Tegelvingarna, de grå stensocklarna, den mittersta gaveln med klocka, det fyrkantiga tornet med krenelering och den smala spiran vid högra änden avläses från den allmänna tillfarten; mittdörren nås via en kort trappa med räcken. Slott, sidobyggnader och gård är skyddade sedan 2005, så byggnaderna går inte att gå igenom.

Framsidan och baksidan på 1700-talsslottet byggdes för att se likadana ut, ett tidigt drag av engelsk nygotik. Riddaren Théodore Olislagers de Sipernau (1787-1861) lät senare bygga till en våning och det fyrkantiga tornet med krenelering, så tornet och den extra våningen är 1800-tillskott till baron Thomas Cornelius van der Marcks utformning.