Saint Lupus Church, Barock församlingskyrka i Namur, Belgien

Sankt Lupus kyrka är en treskeppig barockbyggnad med sex travéer, halvrund absid och ett oavslutat torn. Fasaden i tre ordningar, återuppförd 1865 i Maas-kalksten och vit sten, har ringade kolonner och pilastrar, en axialportal och nischer med målade träskulpturer av Frans Xavier och Frans Borgia. Inuti finns kolonner av rött och svart marmor, ett valv skuret i Maastrichtsandsten och tio biktstolar inbyggda i sidoskeppens väggar.

Jesuiterna som kom till Namur 1610 byggde kyrkan Sankt Ignatius, knuten till deras kollegium, enligt ritningar av jesuitbrodern Pieter Huyssens. Arbetet började 1621, saktade av brist på medel och tog tjugo år; takstolarna är daterade 1641. Biskopen i Namur, Englebert Dubois, invigde kyrkan 1645. När Clemens XIV upphävde jesuitorden 1773 flyttade församlingen från den förfallna gamla Saint-Loup in, och den högtidliga överflyttningen skedde den 14 september 1777.

Namnet kommer från sankt Lupus, biskop av Troyes, vars församling flyttades hit den 14 september 1777 efter jesuitordens upphävande 1773. Det målade träaltaret från 1656 bär en staty av sankt Ignatius som gjorts om till biskop med mitra och kräkla. Victor Hugo kallade kyrkan "jesuitarkitekturens mästerverk" i Samhällets olycksbarn.

Kyrkan ligger centralt i Namur och nås till fots från järnvägsstationen genom att följa huvudgatorna. För att besöka interiören, kontrollera tiderna för gudstjänster, eftersom dessa är de mest tillförlitliga tillfällena att komma in i byggnaden.

Högaltaret i målat trä är från 1656; dess staty av sankt Lupus är i själva verket en sankt Ignatius som gjorts om till biskop med mitra och kräkla. Valven av Maastricht-sandsten är helt skulpterade i öronmusslestil, och tio biktstolar med vridna kolonner och girlander är inbyggda i sidoskeppens väggar.