Onze-Lieve-Vrouwekerk, Kyrkobyggnad i Deinze, Belgien

Onze-Lieve-Vrouwekerk är en kyrka i scheldegotisk stil, till stor del byggd av Tournai-sten, med basilikaplan, en kvadratisk romansk bas som bär ett åttkantigt korsningstorn och ett femsidigt kor. Västfasaden har två åttkantiga trapptorn och en spetsbågig portal med en stenstaty av Jungfrun från 1889. Inuti kantas skeppet av cylindriska kolonner med skulpterade kapitäl, och en Van Peteghem-orgel från 1740 står i ett Petrus Meyns-fodral.

En kyrka i Deinze är dokumenterad från 840, då Ludvig den fromme skänkte den till biskopen av Tournai. Efter en brand 1327 återuppbyggdes den i scheldegotisk stil; stadsbränderna 1381 och 1382 förstörde koret, som sedan byggdes upp och utvidgades. Kung Filip IV godkände 1637 en donation för att restaurera långhuset, som biskop Triest invigde 1643. Arkitekten Auguste Van Assche ledde en grundlig restaurering 1862–1906.

Torget intill kyrkan fick namnet Sint-Poppoplein den 13 maj 2011, efter Poppo, abboten i Stavelot som föddes i Deinze 978 och skänkte reliker till kyrkan när han återvände från Heliga landet. Relikerna murades in i kyrkans vägg. I vänstra sidoskeppet hänger en Konungarnas tillbedjan som tillskrivs Gaspar de Crayer, men som av somliga ges till Simon De Pape från Oudenaarde.

Kyrkan ligger på Markt i centrala Deinze och är öppen regelbundet under veckan för besökare. Det centrala läget gör den lätt att nå till fots och den fungerar som en naturlig mötesplats i staden.

1988 installerades här ett klockspel med 37 klockor gjutna av Eijsbouts; 1994 tillkom elva klockor. Det anges vara det första stora tornklockspelet som någonsin installerats. En automatisk speldator låter en melodi ljuda varje halvtimme, och en klockspelare spelar regelbundet. Vid sidan hänger fyra separata ringklockor, en av dem från 1652.