Monument van Tacambaro, Krigsmonument och konstverk i Oudenaarde, Belgien

Monument van Tacambaro är ett nyklassicistiskt mausoleum av skulptören Guillaume Geefs, invigt 1867 på Tacambaroplein. En allegori över Äran i vit marmor, en halvliggande sörjande kvinna, stöder sig mot ett jordklot och håller en krans av evighetsblommor och martyrens palm, blicken riktad mot Mexiko. Hon vilar på en tvådelad sockel av grå sten vars block bär de stupade frivilligas namn i gyllene bokstäver, omgiven av en rabatt med vita blommor.

Minnesmärket bekostades genom en nationell insamling och invigdes den 13 oktober 1867 på Tacambaroplatsen i närvaro av skulptören Guillaume Geefs. Det minner om den belgiska frivilliglegionens ockupation av Tacámbaro i Michoacán i april 1865 och kapitulationen inför Nicolás Régules juaristtrupper; bland de sjutton döda fanns major Constant Tydgadt och kapten Jules Ernest Chazal, son till Belgiens krigsminister.

Kvinnofiguren i marmor är en allegori över den sörjande äran: hon lutar sig mot en jordglob, håller en krans av evighetsblommor i ena handen och martyrens palm i den andra och blickar mot Mexiko. På sockeln står i gyllene bokstäver namnen på de stupade belgiska frivilliga och marskalk Bazaines dagorder som hyllar deras mod.

Monumentet står på Tacambaroplein i centrala Oudenaarde, en kort promenad från rådhuset där invigningstalen hölls den 13 oktober 1867 på grund av dåligt väder. Torget är plant och öppet för fotgängare. På sockeln finns de förgyllda namnen på de stupade frivilliga och marskalk Bazaines dagorder.

Monumentet pryder omslaget till Zwart verleden, en kriminalroman av Stefaan Desmet med John Six, och spelar också en roll i handlingen. Motsvarigheten i Leopoldsburg är en sex och en halv meter hög kolonn med namnen på de stupade vid Tacámbaro, Loma och Morelia, invigd i tysthet 1867 på grund av uppståndelsen kring Mexikoexpeditionen i Belgien.