St Martin's Church, Arlon, Nygotisk kyrkobyggnad i Arlon, Belgien.

Sankt Martinuskyrkan är en nygotisk kyrka av beige och grå sten i Arlon, uppförd 1907–1914 efter ritningar av Édouard Van Gheluwe, fortsatta av Modeste de Noyette. På fasaden reser sig till vänster ett enda torn med urtavlor och spetsig spira; den gavelprydda kroppen har ett runt fönster och ett litet torn. Inuti bär knippepelare spetsbågar och ett ribbvalv målat i ockra, med trästolar på ömse sidor om en klinkad mittgång och altaret under ett rosettfönster och tre lansettfönster.

Nuvarande kyrka ersatte en äldre S:t Martinskyrka och uppfördes under sju år, från 1907 till 1914. Den ritades av Édouard Van Gheluwe, som dog 1906, och fullbordades av Modeste de Noyette. Lokalhistoriker som Jean-Marie Triffaux ifrågasätter att kung Leopold II initierade projektet som en monumental gränsmarkör.

Kyrkan är vigd åt sankt Martin och dess ursprung går tillbaka till en äldre S:t Martinskyrka som grundades i Arlon till hans ära. Sedan 2002 är den listad som Valloniens främsta arv, och hela anläggningen utom orgeln är klassad som Vallonska regionens exceptionella arv. Sedan september 2020 är abbé Pascal Roger dekan.

Kyrkan ligger i Arlon i den belgiska provinsen Luxemburg. Dess 97 meter höga torn, Valloniens högsta kyrkobyggnad, gör den till ett landmärke som syns från stora delar av staden. Den fullständiga restaurering som inleddes 2012 pågick fortfarande 2024, bland annat förnyandet av korsmittens spira, så delar av byggnaden kan vara inklädda i byggnadsställningar.

Tornet är 97 meter högt, vilket gör byggnaden till den högsta kyrkliga byggnaden i Vallonien och ett av Belgiens tio högsta kyrktorn. En fullständig restaurering som inleddes 2012 och pågick ännu 2024 omfattar förnyandet av spiran över korsmitten.