Beguinage of Antwerp, Béguinage i Universiteitsbuurt, Antwerpen, Belgien

Béguinaget i Antwerpen ligger på ett muromgärdat område vid Rodestraat, med ingång genom en rundbåge av rött tegel med ljus steninfattning och ett smalt tegeltak. Innanför omger tegelhus med trappstegsgavel och täckta skorstenar en gård; en högre byggnad har välvd trädörr och halvcirkelformade småtorn med koniska skiffertak. Sint-Catharinakerk från 1827 är nygotisk, inte barock.

Béguinaget fanns redan på 1200-talet som Curtis Syon utanför stadsmurarna. År 1544 lämnade gemenskapen platsen av säkerhetsskäl och flyttade till Rodestraat. De nuvarande byggnaderna härrör främst från 1500-talet. Den ursprungliga kyrkan förstördes 1799; den nygotiska Sint-Catharinakerk uppfördes 1827, troligen under Pierre Bruno Bourla. Den sista beginen dog 1986.

Begulinerna var lekvinnor som avlade kyskhets- och lydnadslöften utan att gå in i en orden; Antwerpens gemenskap finns dokumenterad som Curtis Syon på 1200-talet. Den sista beguinen dog 1986, vilket avslutade över sju sekler av liv i Rodestraats inhägnad. Trädgården har nu fruktträd och en damm.

Platsen är öppen för besökare de flesta dagar och lätt att utforska till fots genom gränderna och gårdarna. Eftersom några av husen fortfarande är hem för boende, är det bra att hålla ljudnivån låg och röra sig försiktigt genom de smalare passagerna.

1986 dog den sista beginen i Antwerpen, vilket avslutade en gemenskap som funnits sedan 1200-talet under namnet Curtis Syon. Till skillnad från andra flamländska béguinage finns platsen inte på UNESCO:s världsarvslista. I trädgården har fruktträd planterats och en damm anlagts.