Neolitiska flintgruvor i Spiennes, Neolitiska flintgruvor i Spiennes, Belgien

De neolitiska flintgruvorna i Spiennes täcker cirka 100 hektar högplatå nära byn Spiennes, sydost om Mons. Platsen har tusentals vertikala schakt, några över 10 meter djupa, grävda för att nå flintlagren; från dessa schakt utgår underjordiska gallerier. Fotografiet visar en utgrävd hålighet med spruckna väggar i ljust beige och ockra samt en hög av brutna stenar och noduler på botten.

Flinta bröts här mellan omkring 4300 och 2200 f.Kr. Platsen uppmärksammades 1843, och 1867 frilade bygget av järnvägen Frameries–Chimay 25 schakt; gruvingenjören Alphonse Briart och andra undersökte dem och lade fram resultaten i Bryssel 1872. Större utgrävningar inleddes 1889, och från 1912 frilades schakt med en förbindelsegång. Gruvorna kopplas till Michelsbergkulturen och togs 2000 upp på UNESCO:s världsarvslista.

Gruvorna förknippas med Michelsbergkulturen. Råämnen byttes ut upp till cirka 150 km bort och slipades ofta först på bestämmelseorten, medan färdiga redskap nådde 50 till 160 km. Utgrävningar har också gett flintblad, keramik, ben av nötkreatur, svin, getter och får samt människoskelett.

Centret SILEX'S i Petit-Spiennes har ett museum ovan jord och en multimedial visning av gruvorna; gruvorna och utgrävningarna kan besökas på vissa dagar och efter bokning. Området är indelat i tre sektorer: Camp-à-Cayaux, Petit-Spiennes och Versant de la Wampe. Boka i förväg, eftersom den underjordiska ingången beror på guidade tider.

Väggarna i Spiennes gruvor höggs med flinthackor och redskap av horn, och oanvändbar sten kastades tillbaka i redan brutna gångar. Vissa gångar var upp till 7 m långa och kunde nå en närliggande schakt. De djupaste schakten, i det 65 ha stora Camp-à-Cayaux, gick 16 m ner.