Saint Gall Church, Skyddad församlingskyrka i Weer, Österrike

Sankt Gallus kyrka är en skyddad församlingsbyggnad i Weer med vita väggar och ett torn mot tyrolska berg. Strukturen visar typisk bergsarkitektur och fungerar fortfarande som samhällets plats för tillbedjan.

En kyrka i Weer nämns första gången 1265, då den som filial till moderförsamlingen Kolsass införlivades med klostret Fiecht. Wilhelm Sydows utgrävningar 1991 frilade grunden till en enskeppig kyrka från 800-talet, därefter en tidigromansk västmur, en romansk byggnad från 1100-talet och en gotisk nybyggnad i slutet av 1400-talet. Efter en brand 1553 lade abboten Pirmin Seidl av Fiecht grundstenen till den barocka nybyggnaden den 16 juli 1777; furstbiskopen Joseph von Spaur i Brixen invigde den med sina tre altaren den 5 juli 1781. Weer blev egen församling 1956.

Kyrkan är vigd åt den irländske munken Gallus; högaltaret visar honom knäböjande inför madonnan, målat av Franz Anton Zeiller 1779. Zeiller målade samma år freskerna i de platta valven, bland annat bygget av klostret St. Gallen och helgonets botande av en besatt. I Weer finns en kaplansstiftelse sedan 1491, men först från 1946 bodde en fast präst i byn.

Kyrkan ligger vid Weers östra utkant, omgiven av en kyrkogård, med två rundbågiga portaler av röd marmor märkta 1778. Det gotiska tornets portal har en järndörr från omkring 1500, och på tornets västra vägg finns ett livsstort marmorkrucifix av Josef Miller. Interiören renoverades 1991.

Marmorkrucifixet på tornets västra vägg höggs av Josef Miller under 1800-talets tredje fjärdedel. I tornportalen sitter en gotisk järndörr från omkring 1500, och högaltarets tabernakel är i rokokostil.