Burg Neu-Leonroth, borgen ruin i Sankt Martin am Wöllmißberg, Steiermark, Österrike

Ruinerna efter Neu-Leonroth består av en huvudborg med en lätt snedvriden rektangulär ringmur på cirka 50 × 18 meter som omsluter den västra, högsta delen, och ett trevånings palas av vilket endast östra muren med sekundära fönsteröppningar återstår. Ett andra palas byggdes till södra och östra muren under 1300- eller 1400-talet och inrymmer borgkapellet med tresidig absid, där rester av en fresk målad med mineraliska vattenfärger påträffades 1990. En i berget uthuggen cistern ligger i borggårdens västra del, och i öster står en porthall med en andra, sengotisk port med korsvalv. Den yttre borggården, cirka 90 × 25 meter, har tre halvrunda flankeringstorn med nyckel- och skottgluggar.

De äldsta bevarade murarna härrör från omkring 1300, då vägen över Pack flyttades till Gößnitzgraben. I mitten av 1300-talet tillhörde borgen herrarna av Walsee, därefter herrarna av Leibnitz, under vilka utbyggnaden började. Georg Matthäus Vischer avbildade 1681 den ännu intakta men troligen övergivna fästningen, och 1682 fick prästerna vid Sankt Lambrecht-klostret rätt att läsa mässa i det halvt förfallna slottskapellet.

Borgens namn utvecklades från Leonrode till Neu-Leonroth under århundraden, vilket återspeglar dess föränderliga historia. Idag berättar de kvarvarande murarna om en tid då sådana befästningar formade hur människor levde och vem som hade makten i regionen.

Ruinerna ligger på en ås mellan Gößnitzbach och Wöllmißbach, nås från Sankt Martin am Wöllmißberg; stigningen är brant och marken inne är ojämn. Konstgjorda, i berget huggna gravar omger platsen i sydväst, norr och nordost, så se upp vid kanterna. Portsalen och den bevarade andra porten med sitt korsvalv av stenplattor ger bästa ledtrådarna.

En cistern uthuggen i klippan med en diameter på cirka 3 meter och 9 meter djup försörjde invånarna under belägringar och visar medeltida ingenjörslösningar. Den klipputhuggna vallgraven på norra sidan, direkt uthuggen från den naturliga kullen, visar på ett smart utnyttjande av terrängen för försvar.