Villa Hahn, Skyddad bostadsvilla i Baden, Österrike

Villa Hahn är en tvåvåningsvilla med fem axle i Baden, byggd av Otto Wagner för bankiren Samuel Ritter von Hahn. Mellan två sidorisaliter med mansardtak skjuter en monumental kolonnportik fram, ovanpå den mezzaninvåningens terrass. Trädgårdsfasaden har en kraftig dubbelkolonnportik med terrass och en enkel trappa ned till trädgården. Stilen är senhistoristisk och utgör övergången till Wagners strikta tektoniska stil.

Samuel Ritter von Hahn, generaldirektör för k.k. priv. österreichische Länderbank, lät byggmästaren Anton Breyer i Baden uppföra villan på platsen för Villa Duport, som han köpt 1884 för 50 000 gulden. Efter Hahns död 1915 ärvdes den av hans tre döttrar och 1925 av den yngsta, Margarethe. Åren 1938–1948 innehades fastigheten av hennes icke-judiska make Paul Aulegk och undgick därmed nazisterna. 1951 köpte Pensionsversicherungsanstalt der Arbeiter villan och 18 000 m² mark för ett reumacenter; staden vägrade leverera svavelvattnet, projektet rann ut i sanden och villan förföll. I maj 1984 ansöktes om rivning av hela anläggningen; Bundesdenkmalamt avslog samma år och författningsdomstolen bekräftade i oktober 1986. Ett initiativ kring Badens arkitekt Gerhard Lindner räddade huvudbyggnaden, återinvigd 15 december 1988, medan Wagners park och delar av uthusen ersattes av radhus 1987/88.

Trädgården har träd som sedan april 1988 är utsedda till naturminnen, och namnet påminner om Samuel Ritter von Hahn, generaldirektör för k.k. priv. österreichische Länderbank, som beställde bygget. Sidobyggnaden, en hästskoformad biedermeierbyggnad på en källare från 1500-talet, byggdes 1889 om till trädgårdshus och tjänstebostad med ett glashus tillagt.

Villa Hahn ligger i Baden bei Wien på tomten för den 1884 inköpta Villa Duport. Huvudbyggnaden och sidobyggnaden är skyddade byggnadsminnen och ses utifrån; i trädgården står träd som sedan april 1988 är naturminnen. Delar av den forna parken bebyggdes 1987/88 med envånings radhus, så marken motsvarar inte längre den ursprungliga planen.

Under andra världskriget skyddade en särskild juridisk status huset från beslag när ägandet bytte händer i slutet av 1930-talet och under 1940-talet. Denna omständighet gjorde att byggnaden överlevde intakt medan många liknande fastigheter i regionen fick olika öden under perioden.