Burgruine Aichelburg, slottsruin i Sankt Stefan im Gailtal, Österrike

Aichelburg slottsruin är en ruin på en skogbevuxen kulle söder om St. Stefan an der Gail. Bevarade är två till fyra meter höga delar av ringmuren som är cirka 80 cm tjock samt rester av de två tornen; av bostadshuset återstår endast en liten del av nordöstra hörnet. Halsgraven är fortfarande synlig, och framför nordöstra ingången står en stenstod rest omkring 1900 av Leopold Freiherr von Aichelburg-Labia.

Slottet byggdes på 1200- eller 1300-talet och nämndes första gången i dokument 1307 som tillhörande grevarna av Görz. Under århundradena förstördes det av kejsar Friedrich III omkring 1460, återuppbyggdes senare, brann 1516 och övergavs slutligen efter en jordbävning omkring 1690.

Namnet Aichelburg förekommer i dokument från 1432, medan det äldre tornet nämns 1307 som "turen bey sand Stephan bey der Geyle". Christoph Viertaler, adlad 1507, antog namnet "von Aichelburg" och hans familj behöll platsen i generationer. Omkring 1900 lät Leopold Freiherr von Aichelburg-Labia resa minneskolonnen i sten vid nordöstra hörnet av tillfarten.

Ruinerna ligger på en skogbevuxen utlöpare ovanför Gailtal och nås till fots från Sankt Stefan an der Gail; sista sträckan är brant och ojämn. Ringmuren, två till fyra meter hög, och den igenfyllda vallgraven syns utifrån, eftersom inga inre rum finns kvar. Vid nordöstra hörnet före ingången står en minneskolonn i sten.

Stenminneskolonnen vid nordöstra hörnet, framför ingången, restes omkring 1900 av Leopold Freiherr von Aichelburg-Labia. Efter övergivandet användes borgen som stenbrott och den med rasmassor fyllda vallgraven syns ännu.