Basilika Seckau, Församlingskyrka i Seckau, Österrike

Basilika Seckau är kloster- och församlingskyrkan i Seckau i Steiermark, byggd av ljus Seckau-sandsten. Den nyromanska fasaden med två torn, återuppförd 1891–1893, är 47,5 m hög och bär påvlig tiara och kejserlig krona. Inuti leder ett treskeppigt rum med grå stenkolonner och spetsbågar till högaltaret, ovanför vilket en romansk trägrupp av korsfästelsen hänger i järnkedjor.

Prosten Wernher von Galler påbörjade 1143 en treskeppig basilika som vigdes den 16 september 1164 av biskop Hartmann av Brixen. År 1218 blev Seckau ett suffraganstift under Salzburg och kyrkan var katedral till dess att biskopssätet flyttades till Graz 1782. Norra tornet rasade den 26 maj 1886; båda tornen och västfasaden återuppfördes 1891–1893 enligt Pirmin Camanis ritningar under Friedrich von Schmidt. År 1930 upphöjdes den till mindre basilika.

Kyrkan kallas ännu "katedralen i bergen" efter tiden som säte för stiftet Seckau 1218–1782. Nådakapellet rymmer Seckaus nådabild, en relief av jadeliknande sten från omkring 1200 som enligt legenden hittades i ett träd av Adalram von Waldeck; troligen är den ett alabasterarbete från en venetiansk verkstad efter den bysantinska Nikopoia. Herbert Boeckl målade sitt Seckau-apokalyps i Engelkapelle 1952–1960.

Besök kräver respektfullt uppförande i ett religiöst rum, och stadiga skor rekommenderas för att utforska interiören. Vissa områden kan vara tillgängliga endast vid vissa tider, så att kontrollera öppettider i förväg hjälper till att planera besöket.

Seckauer Gnadenbild i Gnadenkapelle är Österrikes äldsta nådabild: en relief av jadeliknande sten från omkring 1200. Enligt legenden hittade klostrets grundare Adalram von Waldeck den i ett träd och lät bygga kyrkan på platsen; troligen är den ett alabasterarbete från en venetiansk verkstad efter den bysantinska Nikopoia.