Stadtpfarrkirche, Sockenkyrka i Wels, Österrike

Stadtpfarrkirche är en treskeppig gotisk basilika i Wels vars västtorn och nedre våningar har en romansk kärna. Tornet höjdes 1731–1732 av Johann Michael Prunner och försågs med en lökkupol; västportalen är barock utvändigt, medan den tidigare romanska portalen syns invändigt. Långhuset har kryssribbvalv på sex, delvis romanska, pelare.

Först dokumenterad den 13 april 888, då kung Arnulf överlät kapellet i Wels som egendom till sin kaplan Zazco; senare tillhörde det Kremsmünsters kloster. På 1200-talet ersattes kapellet av en romansk basilika, och på 1300-talet byggdes det om till en treskeppig gotisk kyrka med bevarade romanska inslag. Västtornet höjdes och försågs med sin lökkupol 1731–32 av Johann Michael Prunner under borgmästare Johann Paumgartner.

Kyrkan rymmer marmorsarkofager från den adliga familjen Polheim, hitförda efter att minoritklostret stängde 1785. Dessa gravar speglar byggnadens koppling till lokal aristokratisk historia.

Kyrkan står i Wels; den medeltida kyrkogård som omgav den flyttades 1559 till dagens marknadsområde, och epitafier från dessa nedlagda begravningsplatser sitter på ytterväggarna. Inne öppnar sig långhuset genom en barock västportal, medan den tidigare romanska portalen är synlig inomhus.

Kryptan under baptisteriet är 8 meter lång och 4,6 meter bred och använder en gammal gravsten som lock, med den skulpterade sidan nedåt. Inuti finns rödockrainskrifter och årtalet 1692 kvar.