Herzgruft, Kapell i Augustinerkyrkan, Wien, Österrike

Herzgruft är Lorettokapellet i Augustinerkyrkan i Wien, ett rum med vita väggar och välvt tak. Ett ljusbrunt träskåp på bakre väggen rymmer en nisch med en målad krucifix omgiven av blommor; nedanför står ett runt stenaltare på en cylindrisk sockel. Orangebruna träbänkar står längs sidorna och fem svarta järnljuskronor hänger i taket. Bakom altaret förvarar en liten marmorklädd kammare 54 hjärturnor.

Rummet beställdes 1627 av kejsarinnan Eleonora av Mantua och var tänkt att vara en replik av Italiens Casa Sancta. Med tiden blev kapellet den föredragna begravningsplatsen för hjärtan av medlemmar i habsburgska familjen.

Kapellets namn kommer från Santa Casa i Loreto, vars mått (9,25 gånger 4,1 meter) kapellet från 1627 övertog. Habsburgska kvinnor bad här om barn, och Maria Theresia lät 1756 väga sin yngste son Maximilian Frans i guld och lägga vikten på altaret. Fanor och standar tagna från fienden vigdes åt ”Loretomodern” och ställdes upp i kapellet.

Hjärtkryptan ligger bakom Lorettokapellet och nås via Augustinerkyrkan; kapellgruppen gränsar till kyrkan i söder, intill Sankt Görans kapell. Kryptan är en liten kammare som stängs av en järnplatta och en marmorskiva, så hjärtana syns inte från kapellets golv. Leta efter golvplattan framför altaret som markerar det gamla gravvalvet.

Kapellet rymmer hjärtan från fler än 50 medlemmar av kejsarfamiljen, en samling av stor historisk betydelse i Europa. Denna ovanliga begravningssed visar hur habsburgarna vävde samman religion och makt.