Schloss Irnharting, Vattenslott i Gunskirchen, Österrike

Schloss Irnharting är ett före detta vattenslott vars två byggnadskomplex en gång stod på två öar i en stor damm, av vilken endast obetydliga rester återstår. Det främre komplexet är en tresidig byggnad med ett torn uppfört 1533, vars fot är utformad som en porthall och ursprungligen var den enda ingången; en murad bro spänner över graven. Det andra komplexet, ett herrgårdshus uppfört 1640, är nu den bebodda delen, och den trekantiga gården med tornet liknar en ruin.

„Haus ze Yermhärting“ nämndes första gången den 14 augusti 1349 och ägdes av Ulrich von Thann. År 1399 gav biskopen av Passau det som förläning till Hans Meurlin; under andra halvan av 1400-talet ägdes det av Wolf Oberheimer och 1479 gick det till Polheimer-familjen. Efter förödelse i bondekrigen lät Johann Paul Spindler från 1632 återställa slottet och kapellet; hans ättlingar behöll det till greve Maximilian Spindler, och från 1805 följde Religionsfonden och flera ägare fram till familjen Fischer von Ankern.

Namnet Irnharting går tillbaka på formen ”Haus ze Yermhärting” från 1349. En lokal sägen berättar om två adliga jungfrur som 1329 gick vilse i skogen väster om Gunskirchen, lovade en liten kyrka och räddades; deras far lät då bygga ett kapell och ett slott. Sedan 2019 används den tresidiga gården för den årliga Mostkost, en ciderfest.

Slottet ligger i byn Irnharting i köpingen Gunskirchen, distriktet Wels-Land. Det är privat egendom och besökare nekas tillträde, så anläggningen kan bara ses utifrån. Tornet och den tresidiga gården har inte renoverats på nästan 200 år och delar av taken har rasat.

Tornet och den tresidiga gården uppfördes 1533; gården var en gång indelad i hyreslägenheter och står nu utan tak, sedan en brand den 13 juli 2019 orsakade ytterligare skador och delar av taken rasade. Tornets barocka huva försvann i en brand under böneveckan 1865; därefter fick det ett valmat tak och ur och klockor avlägsnades.