Helenenschacht, Industritorn i Ritzing, Österrike

Helenenschacht är ett tegeltorn som tjänade som ingång till den tidigare kolgruvedriften i denna österrikiska region. Strukturen visar tydligt sitt industriella syfte och markerar arvet från gruvverksamheten i området.

Helenenschacht-schaktet drevs 1882 och namngavs efter Helene Flandorfer, hustru till gruvförvaltaren Paul Flandorfer. Från 1888 drev Brennberger Kohlenbergbau-Actien-Gesellschaft gruvorna i Ritzing och Brennberg gemensamt, omkring 1900 med 820 arbetare. Efter en stollgenomgång till Sopron-schaktet 1902 stängdes Helenenschacht och endast dess transportväg hölls öppen; dess gruvlave kläddes i tegel omkring 1914/15 av italienska krigsfångar. Gränsdragningen 1921 skilde de båda gruvorna, och 1928 erkände Österrike att driften av Barbara-Helenenschacht stod under ungersk gruvmyndighet till 1963.

Bebyggelsen är en Kolonie, en gruvarbetarkoloni där omkring 60 gruvarbetarfamiljer bodde kring 1909. Namnet kommer från schaktet Helenenschacht, uppkallat efter Helene Flandorfer (född Bauer) i den drivande familjen. Schaktet sänktes 1882; dess gruvlave kläddes i tegel av italienska fångar omkring 1914/15.

Platsen är tillgänglig via markerade vandringsleder som ansluter till större stignätverk i regionen. Väder och markförhållanden bör beaktas när man planerar ett besök, eftersom lederna kan vara leriga eller svåra efter regn.

Runt 1914/15 kläddes schakt tornet i tegel av italienska fångar av säkerhetsskäl. Efter Sopron-schaktets totala kollaps 1918 fick Helenenschacht förnyad betydelse, och en linbana fraktade kolet som bröts här till huvudverket i Brennberg.