Burg Kienburg, Slottsruin i Kienburg, Matrei in Osttirol, Österrike

Burg Kienburg är en slottsruin belägen på en brant stenig kulle med utsikt över Iseltal-dalen i Osttirol. Platsen innehåller oregelbundna stenmurar, en södra gård omgiven av en ringmur och en bostadsdel på norra sidan byggd in i bergväggen.

Först omnämnt omkring år 1000 och ägt av grevarna av Lechsgemünd, övergick slottet 1212 till ärkestiftet Salzburg. I mitten av 1200-talet lät ärkebiskop Philipp von Spanheim ta kejserliga borgar, varpå greve Meinhard III av Görz plundrade Matrei och Virgen; freden i Lieserhofen 1252 bilade konflikten, men Kienburg förblev omstritt. En brand 1579 gjorde det obeboeligt och den siste riddaren, greve Christoph von Kienburg, övergav det.

Namnet Kienburg kommer från forntyska kühn, som betyder djärv. Borgen gav namn åt byn Kienburg mellan Huben och Sankt Johann im Walde. I dag ligger ruinen på Stocker-familjens privata mark, där familjen bedriver skogsbruk och driver det så kallade Heubad, en hälsoanläggning med höbad.

Platsen ligger på en brant kulle, så stadiga skor och lite uthållighet krävs för klättringen. Tillträde sker via skogsstigar, och försiktighet rekommenderas vid regn eftersom stigarna kan bli hala.

Slottet träffades av en amerikansk bomb under andra världskriget, vilket orsakade enorma skador på huvudbyggnaderna och tornet. Delar av bombens metallhölje är fortfarande synliga idag och påminner om den oväntade krigstida påverkan.