Burgruine Gomarn, borgruin i Bad St. Leonhard im Lavanttal, Österrike

Borgruinen Gomarn är en slottsruin på en ås nära Bad St. Leonhard im Lavanttal. Den äldsta bevarade delen är det tjockväggiga fyrkantiga kärntornet; fyravånings murrester dateras till 1400-talet och stadsmuren är integrerad i sydvästra sidan av befästningen.

Gamanara-borgen nämns första gången 1278, och ett dokument från 1287 anger ruinen Gomarn på Schlossberg som säte för Bambergs förvaltare. Det fyrkantiga kärntornet är den äldsta bevarade delen, medan de fyra våningar höga murresterna är från 1400-talet. Borgen brann 1762 och återuppbyggdes snabbt, men brann igen 1808.

Namnet Gomarn härrör från Capella sancti Leonardi i Gaminare, grundad på 1100-talet under bambergskt herravälde; byn kallas ännu på dialekt ”Gammern”. Borgen, som nämns 1278 som Burg St. Leonhard, var säte för bambergska förvaltare. Den vidsträckta inre gården används i dag som evenemangsplats.

Ruinerna ligger på Schlossberg ovanför Bad St. Leonhard im Lavanttal, och den vidsträckta inre gården används i dag som evenemangsplats. Anläggningen är byggnadsminnesmärkt, så stigar och murverk lämnas i ruinens skick; stadiga skor är till hjälp. Den som planerar ett besök bör höra sig för på plats om evenemang på gården.

Slottet är dokumenterat redan 1278, men även en urkund från 1287 nämner det; källorna är oense om vilken notis som är den första. Namnet lever kvar i dialekten, där trakten ännu kallas "Gammern" – ett tecken på att borgen gav orten dess namn.