Pfarrkirche Bruck an der Leitha, Barock församlingskyrka i Bruck an der Leitha, Österrike

Pfarrkirche Bruck an der Leitha är en barockkyrka byggd intill stadens medeltida torn, som står vridet cirka 15 grader norrut eftersom långhuset löper parallellt med husfasaderna. Den tvåvåningsfasad som Johann Georg Windpässinger formade bär Johannes Nepomuk ovanför huvudportalen, ärkeängeln Mikael på övre våningen och stadens vapen med årtalet 1740. Interiören har ett enda skepp, 42 meter långt och 14 meter brett, med tre meter djupa kapellnischer och ett fyrdelat tunnvalv.

Den gamla Martinskyrkan utanför murarna förstördes gång på gång och hade blivit för liten, så staden beslutade i mitten av 1600-talet att bygga en ny församlingskyrka innanför portarna. Turkiska belägringar och pesten omintetgjorde planerna gång på gång. Sedan den osmanska armén besegrats vid Wien 1683 och pesten upphört beslutade stadsrådet i tacksamhet att på Hauptplatz uppföra ett värdigt gudshus, byggt intill det befintliga medeltida stadstornet och med den tidigbarocka kyrkan Il Gesù i Rom som förebild. Den första byggfasen pågick 1696–1702 under byggmästaren Heinrich Hoffmann, som byggde långhuset parallellt med husfasaderna, varför stadstornet, nu omgjort till kyrktorn, står vridet cirka 15 grader mot norr. Det höjdes med en klockkammare och försågs med en barock spira. År 1738–40 ersatte Johann Georg Windpässinger den enkla fronten med en tvåvånings praktfasad, och 1782–83 höjdes spiran med en lanterna för dödsklockan, varvid tornet nådde 53,35 meters höjd.

Högaltaret från 1704 skänktes av Johann Jakob Stumpf, livläkare åt kejsar Leopold I, och bär en altartavla med den heliga Treenigheten från Daniel Grans krets. Kyrkan förvarar också en barock glaskista med den helige martyren Theodorus ben; ovanför huvudportalen visar fasaden Johannes av Nepomuk med Moldaubron under fötterna.

Långhuset löper parallellt med husfasaderna, så det medeltida stadstornet som nu är klocktorn står vridet cirka 15 grader mot norr. Fasaden mot Hauptplatz bär stadsvapnet med årtalet 1740 ovanför huvudportalen. Interiören är 42 meter lång och 14 meter bred, och kapellnischerna på båda sidor är tre meter djupa.

Orgeln byggdes 1710 av den wienske orgelbyggaren Jakob Sippus och kröns av en liten staty av kung David. Johann Hencke lade 1740 till ett femstämmigt Rückpositiv och Alois Hörbiger byggde 1858 ett nytt spelbord. Nu ryms 300 trä- och 996 tennpipor i 20 register, alla labialstämmor, och den största pipan är fem meter lång.