Großvenediger, Alpin topp i bergskedjan Hohe Tauern, Österrike

Großvenediger är den högsta toppen i Venediger-gruppen i Hohe Tauern och når 3 657 meter på gränsen mellan Östtyrolen och Salzburg. Den ligger direkt på Alpernas huvudkedja och är kraftigt nedisad på alla sidor, där Schlatenkees och Obersulzbachkees skiljs åt av fyra tydliga ryggar. Fotografiet visar den breda snökupolen som smalnar av mot toppen, parallella rännor där mörkt berg syns och en klippvägg framför den lägre sluttningen.

Den första bestigningen den 3 september 1841 leddes av Josef Schwab, känd som Hausstetter Sepp, inte av en skogvaktare. Gruppen på 40 personer, bland dem Ignaz von Kürsinger och 70-årige Paul Rohregger, utgick från Neukirchen am Großvenediger och nådde toppen via Obersulzbachtal och Stierlahnerwand; 24 eller 26 män nådde toppen. Ett tidigare försök 1828 med ärkehertig Johan misslyckades i en lavin.

Namnet Großvenediger finns första gången i ett gränsprotokoll från 1797; dessförinnan hette berget Stützerkopf. Det kommer troligen från venetianska köpmän som korsade passen, inte från utsikten mot Venedig 200 km bort, som inte syns från toppen. Ignaz von Kürsinger, deltagare i den lyckade bestigningen 1841, myntade beteckningen 'weltalte Majestät' (världsgammal majestät).

Östra leden från Matreier Tauernhaus via Innergschlöß och Neue Prager Hütte (2796 m) tar cirka 8 timmar och 2200 höjdmeter, nedstigningen ungefär 4 timmar utan pauser. Södra leden från Defreggerhaus är den mest besökta och anses lättast. Alla leder går över sprickrika glaciärer: rep och tidig start.

Namnet refererar egentligen inte till Venedig som lokal folklore antyder, eftersom staden inte kan ses från toppen trots århundraden av antaganden. Denna missuppfattning har blivit en del av bergets bestående kulturella berättelse.