Basilika Maria Loretto, Barockkyrka i Loretto, Österrike

Basilika Maria Loretto är en barock församlings- och pilgrimskyrka från 1600- och 1700-talen, belägen mellan det forna servitklostret och en korsgång vars innergård rymmer Lorettokapelle. Den breda tvåvåningsfasaden med två torn har pilastrar, en central huvudportal med järnbeslag från Wien 1691 och nischer med sankta Barbara, de heliga kungarna Stefan och Ladislaus samt två kyrkofäder. Inuti öppnar sig fyra skeppsfack under ett tunnvalv med stickkupor genom korgbågsarkader mot sidokapell.

Ett kapell som byggdes 1431 på platsen förstördes troligen av turkarna 1529. Omkring 1644 lät Rudolf von Stotzingen uppföra ett kapell efter förebild av Lorettokapelle i Wiens Augustinerkirche och skänkte en kopia av Lorettos svarta madonna. Franz Nádasdy lade grundstenen till klostret och kyrkan 1651 enligt ritningar av Anton Riebler; kyrkan invigdes 1659, förstördes av turkarna 1683, byggdes upp under furst Paul Esterházy och återinvigdes 1707. Klostret upphävdes och pilgrimsfärden förbjöds 1787; sedan 1964 sköts platsen av Jungfru Marias oblater.

Pilgrimsfärden började med en kopia av Loreto svarta madonna som Rudolf von Stotzingen skänkte omkring 1644. Den förbjöds 1787 när klostret upplöstes och återupptogs på 1800-talet. Sedan 1964 sköts platsen av Jungfru Marias oblater (OMV).

Kyrkan ligger mellan det forna servitklostret och korsgången, vars inre gård rymmer Lorettokapelle; korsgången löper längs kyrkans västra sida. Skeppet har fyra travéer under ett tunnvalv, med sidokapell bakom korbbågiga arkader. Tvåtornsfaçaden vetter mot torget och sakristian ligger bakom högaltaret.

Vid en renovering i oktober 2016 hittades under Lorettokapellets stenaltarskiva en 300 år gammal Mariastaty liggande på sand. Huvudet och Jesusbarnet hade slagits av under turkiska krigen 1683; sanden bevarade originalfärgen, vilket gör statyn och huvudet värdefulla för konsthistoriker. Efter restaurering av Bundesdenkmalamt ska den återvända till Loretto.