Benediktinerpropstei Sankt Gerold, Benediktinkloster i Sankt Gerold, Vorarlberg, Österrike

Benediktinerpropstei Sankt Gerold är ett benediktinkloster grundat 960 i Grosses Walsertal. Dess prostkyrka norr om klosterflygeln är en salskyrka med sadeltak och ett norrtorn med gavelspets. Det platta träkassettaket omformades av arkitekten Arnold Stöckli, skulpturerna utfördes av Hugo Imfeld, och hela altarväggen är en fresk från 1966 av Ferdinand Gehr om Kristi människoblivande. Öster om koret står ett gotiskt kapell med egen klockstol, och Wibrhus, ett tidigare kvinnohus, används som kulturrum.

Klostret grundades 960, blev ett benediktinskt prosteri 1097 och utgjorde tillsammans med riksgrevskapet Blumenegg en autonom enklav inom habsburgska områden. Det var länge knutet till Einsiedeln, sekulariserades 1802 och överlämnades till prinsen av Orange-Nassau innan det återgick till Österrike 1804. Det fungerade som kloster till 1958, då det blev ett kyrkligt mötes- och utbildningscentrum.

Sedan 1970-talet har prostiet konserter, och i kyrkan har flera album spelats in för ECM Records, bland annat Officium med Hilliard Ensemble och Jan Garbarek samt Arvo Pärts Da pacem Domine. Paul Bley, Evan Parker och Barre Phillips gav ett jazzalbum namnet St. Gerold. Kyrkan har tre orglar av orgelbyggaren Christoph Enzenhofer i Bludesch, stämda lika så att de kan spelas tillsammans; en komposition av Kropfreiter skriven för detta uruppfördes här 2000.

Komplexet ligger i en avlägsen alpin dal, så att komma med bil är det mest praktiska alternativet för de flesta besökare. Övernattning är möjlig på plats, och det finns en restaurang som serverar mat, vilket gör ett längre besök lättare att planera.

En stig genom klosterskogen leder till en labyrint och en serie sinnesstationer som besökare kan gå igenom i sin egen takt. Denna led lades till under de senaste decennierna och har ingen direkt koppling till platsens klostertradition.