Pasterze, Glaciär i Heiligenblut, Österrike

Pasterze-glaciären sträcker sig från Johannisberg på 3 453 m ned till omkring 2 100 m i Mölltals översta dalbotten, under Grossglockner. Den vita till ljusgrå isen är fårad av parallella ryggar, sprickor och mörka debrisstrimmor, med en upphöjd sidomorän längs ena kanten och en brant klippsluttning längs den andra. Tungan slutar några hundra meter före Sandersee.

Trä, torv och pollen som isen frigjorde 2009–2010 vittnar om myr och betesmark här mellan 5000 och 1500 f.Kr., bland annat en 200-årig cembratall som växte för 7000 år sedan. Tysk-österrikiska alpklubben köpte omgivningen 1918; i dag ingår glaciären i Hohe Tauern nationalpark.

Namnet Pasterze kommer från ett ord för mark lämplig till bete och betecknade åtminstone till 1800-talet ett större alpbetesområde vid övre Mölls dalgång. År 2023 höll organisationen Protect Our Winters en begravning för glaciären, där en kista av is bars fram tillsammans med en präst och en pastor.

Franz-Josefs-Höhe vid Grossglockners högfjällsväg är den viktigaste tillfarten; därifrån går en bergbana som togs i drift 1963. Eftersom isen dragit sig tillbaka förbinder nu en cirka 2 km lång vandringsled dalstationen med glaciärtungan, och den blir längre varje år då glaciären förlorar omkring 10 m i tjocklek årligen.

Smältvatten från isen försörjer en reservoar som driver en kraftstation på andra sidan bergskedjan. Kopplingen mellan frusna höjder och låglandsel visar hur bergsvatten kan färdas över vattendelare.