Schneewinkelkopf, Bergstopp i Heiligenblut, Österrike.

Schneewinkelkopf är ett 3472 m högt berg i Glocknergruppen på gränsen mellan Kärnten och Östtyrolen. De två topparna, cirka 200 m åtskilda, förenas av en nordväst-sydostlig kam; toppunkterna ligger under snö. Från nordost liknar den en flack snökupol, från nordväst en snöpyramid med firnväggar som lutar upp till 80°.

Berget bestegs första gången den 14 september 1869, då München-alpinisten Karl Hofmann och Prag-handlaren Johann Stüdl nådde toppen med lokala guider. Denna tidiga bestigning etablerade det som en känd klätterled i östra Alperna.

Förstabestigningen den 14 september 1869 gjordes av den Münchenbaserade alpinisten Karl Hofmann och Pragköpmannen Johann Stüdl, med Thomas Groder och Josef Schnell från Kals am Großglockner som guider. Stüdl var medgrundare till Tyska alpklubben, och Hofmann lät samma år bygga upp Hofmannshütte, ärkehertig Johann av Österrikes historiska skydd.

Normalvägen börjar vid Oberwalder Hütte (2972 m) nordväst om Franz-Josefs-Höhe och går först nordväst, sedan västerut över den sprickrika Pasterze till Oberer Pasterzenboden och därefter söderut till Schneewinkelscharte. Från skardet når sydostkammen toppen på omkring tre timmar. Turen kräver full glaciärutrustning och erfarenhet; övriga leder kräver klättring i UIAA-grad II.

De två topp punkterna ligger cirka 200 meter från varandra och är dolda under snö; bara sydvästsidan visar berggrund. Åsen som förbinder dem löper från nordväst till sydöst och är bergets enda ås. Åt nordöst når Schneewinkel upp till topp höjd och ingår i Pasterzes tillrinningsområde, Östalpernas största glaciär.